Beautiful <3

Fan va jag bara vill falla ner och storgråta. Nu vet jag att jag är tillbaka och mycket värre än jag va innan. Jag mår så himla dålig att jag inte klarar av att andas längre. Att andas svider enormt mycket i mitt hjärta. Jag bokstavligen håller på att dö av smärta, jag är inte lika stark som jag va förr och jag klarar inte det här längre.  

Fan va jag hatar att jag har blivit tjock. Fan sen jag va liten lovade jag mig själv att inte bli tjock igen men omg vad har hänt =O jag föll. Jag har blivit tjock ='( .
Jag tröst äter eftersom jag känner mig så nere, och min flykt är godis, STORA portioner mat och snabb mat.  Fan det ska ta slut NU jag ska fan inte väga 60 kg. Jag ska väga 50 kg. Det betyder 10 hela kilo. Jag ska ha den bästa kroppen till om några månader. Om jag så fan ska sluta äta så får det vara så. Jag ska få bort allt fucking fett jag har på min fucking kropp. Annars är det fettsugning som gäller eller operation till magsäcken. JAG SKA FAN INTE VARA TJOCK.
Blir så deprimerad av det, alla runt mig är så smala. Ben. Omg och jag lever med två som ALDRIG blir tjocka hur mycket dom än äter. Och själv så är jag en sån som äter en liten godis bit och går upp 100 kg. ='(.
Hatar att visa mig när jag ser ut såhär, hatar att min älskling ens ser mig såhär, hatar när han ska hålla om mig också.
KOLLA INTE PÅ MIIG, I'M HIDEOUS ='(

Jag är så trött på allt och alla. Fan va allt ska irritera mig. Jag orkar inte med något längre. Mitt hjärta orkar inte mer. F*n va jag bara vill fly från allt, rymma till ett annat land utan att någon vet vart. Vill lämna allt bakom mig och bara starta om. Vill vara för mig själv hela livet för då vet jag att jag inte kommer känna så som jag känner nu.
Förut när jag va yngre klarade jag av att svälja allt skit jag kände, inte bry mig om något. Jag kunde bita ihop min smärta, visade den aldrig för någon och berättade den inte för någon heller. Men då va jag typ lite galen också för jag pratade med mig själv istället och låtsades som om jag pratade ut om mina bekymmer men någon annan. De gjorde jag alltid när jag var på väg till skolan (tog 15 minuter att gå). Och då kunde jag må bättre för stunden. Det var därför jag grävde ner mig i mig själv då. Kände att jag inte hade någon och att bara jag kunde göra så jag mådde bra. Jag blev så osocial då.
Jag gräver fortfarande ner mig själv i mig men nu är det för mycket så jag klarar det inte ensam längre. Har fortfarande ingen att prata med och nu kan jag inte prata med mig själv heller för jag får ALDRIG vara ensam. Fan va jag inte klarar av livet längre ='(