Beautiful <3

Det jobbigaste jag hade i mitt huvud när jag och älsklingen blev tillsammans var att jag inte kunde sluta jämföra mig med hans ex. De högg till i mitt hjärta varje gång jag kände att jag va sämre än henne på något sätt, vad som helst.
Och jag är fan inte som henne, någonstans djupt inne vet jag att jag är bättre, men fan de blir svårt att inte tänka / känna att jag är sämre ibland =( .
Och omg vilket hugg jag fick idag på vägen hem från jobbet. Mikaela (ex:et) uppskattade ALDRIG någon älsklingen gjorde för henne. Han köpte alltid saker till henne och hon uppskattade aldrig de. Han bjöd henne alltid på saker, gjorde SKIT mycket för henne och hon uppskattade inget. Men jag är fan inte som henne. Jag uppskattar ALLT älsklingen säger och gör. ALLT, ALLTID. finns inget jag inte uppskattat. Men aj idag.
Han köpte smycken till henne men hon använda dom aldrig, jag har använt allt jag har fått av honom. Och i student present fick jag av mamma och pappa ett guld halsband som jag har på mig nu. Alltså har jag inte halsbandet jag fick av älsklingen på mig. Men jag har haft den på mig från dess att jag fick den tills dagen då jag tog studenten. 
Så på väg hem från jobbet idag säger han att jag är som henne och "du uppskattade dom lite längre än henne". Jag uppskattar dom fett mycket och jag kommer ju ta på mig dom sen igen, vill bara ha på mig den här just nu.


Fan jag är inte som henne ='(

Det är vekligen sant, =( This sucks =(

Fan jag som va så glad och lycklig att min älskling äntligen känner lycka för första gången på så länge. Jag lyckades göra något rätt för en gångs skull, och han blev lycklig över det. Och det viktigaste för mig är hans lycka så det är ju självklart jag blir glad när jag gjort honom lycklig. Men hur länge höll den glädjen ? Fan ska dom alltid förstöra min lycka för? Alltså känner dom på sig att jag är glad eller? Känner dom verkligen nu måste vi förstöra för henne för hon är glad? Jag lovar det är alltid så när jag är glad försvinner alltid lyckan pga dom.
Men min glädje kommer ändå tillbaka eftersom älsklingen fortfarande är helt överlycklig och han smittar av sig. Så dom lyckas inte så bra, eller jo för en stund men som sakt älsklingen får mig på bättre humör <3

Han är min ängel <3

Jag är fängslad i mitt eget hem, asså omg dom i ett fängelse lever till och med bättre än mig, dom har sin frihet. jag lever verkligen i isolering. Jag vill härifrån, vill inte vara fängslad mer, vill vara fri, JAG ORKAR INTE MED ALLT LÄNGRE.
Asså ibland känns det som att den enda utvägen härifrån är döden. ORKAR INTE MER.
Vet inte om jag ska skrika, gråta eller skratta åt de dom göra. Jag vill inte vara kvar i det här fängelset jag vill ut, jag är inte skyldig över något så jag är fri.
Hur ska jag rymma härifrån? Hur kan jag bryta mig ut ur mitt fängelse? 

Fan va jag mår dåligt =S vet inte vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen. Vem jag ska öppna mig helt för =S
Har mina småttingar jag kan prata med men finns saker jag inte kan säga till någon. Tänk er att bära på hemligheter du inte kan dela med någon? Tänk att du äts upp levandes från insidan. Snacka om att känna sig helt död. Fan det hära suger.
Jag dör ='(. Tror inte jag klarar länge till. Kommer snart bryta ihop. Kommer bli psykiskt sjuk snart ='(

Ha tålamod, det är hela ceremonin och den är ca 2-3 timmar lång så filen är rätt stor.